poem.

Farväl

Änglar väntar tyst vid min bädd
nu min tid är kommen.

Av allting jag nu i hela världen har sett
jag känner det ända in i stommen

att jag på både kärlek och vänskap är mätt
och väntar nu tyst på domen.

Någon tar sakta min hand
hon kramar den mjukt och ömt.

Jag känner att jag nu ska lämna detta land
och mitt hjärta är nu slut och tömt.

Jag lyfter mot skyn
jag svävar så lätt

blickar ner från skyn
skådar den vackraste jag någonsin sett

mitt livs kärlek i tårar
det är inte lätt.

jag väntar på dig min älskade
var inte rädd

jag vid din dödsbädd kommer stå
med vingar och vitklädd.



av: ida-lii lovén makkonen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0